Det är meningen att det ska bli dubbla motiv då http://limeamanda.blogg.se/och http://eephemere.blogspot.com/p samarbetar. De fotar båda med samma filmrulle i kameran och framkallar sedan, poetiska och historieberättande bilder. ”Me and Tiphanie decided that I should take portraits and then she should take the textures. She even did a instructions manual  so we could plan the combination of the motive”.

Se http://limeamanda.blogg.se/category/analogt.html

Jag gillar projektet, både själva grundidén som man får lust att testa på själv, men även hur resultatet blir. Det är en skön retning för ögat när en väldigt ren porträttbild blandas upp med interiör eller någon sorts objekt på ett sorts splittrat vis som man inte kan styra över och som inte har någon direkt logik.

/Dorte Gottlieb Löfström

Tänkte passa på att tipsa om en annan konstnär, Barbro Östlihn, som visserligen inte är aktuell med en utställning men som ändå borde uppmärksammas. Östhlin var verksam i New York under 1960- till början av 1970-talet, alltså perioden då man först började tala om popkonst och postmodernism. Hennes konst bär spår av popkonst men är också mer egen, i sina tysta betraktelser av detaljer ur arkitekturen på Manhattan. Här i Sverige fick hon tyvärr inte lika stort erkännande som sin man Öyvind Fahlström. Fler bilder och mer att läsa om denna spännande konstnär finns att läsa i Annika Öhrners avhandling ”Barbro Östhlin och New York” /Lovisa

Ämnet varierar något enormt, det kan vara en konstnär som är på besök, en gallerist som berättar om hur gallerivärlden funkar eller en lärare som pratar om konstskolor. You name it. Det är gratis och det är i D-huset (Södra husen). Har du inte varit på universitetet förut så råder jag dig att antingen ta med en GPS, en kompis som vet eller en karta, alternativt fråga någon. För det är som en labyrint.

Lovisa skrev tidigare om Contemporary Art Practice in Pakistan, som var en föreläsning i januari, och hon och jag var på föreläsningen förra veckan, då det var konstnären Marysia Lewandowska som var på besök. Där kan du läsa mer om henne och ett av hennes projekt How public is the public museum? som hon talade om under föreläsningen. Det var riktigt jäkla bra.

/Frida

Känner du suget? Jag tänkte väl det.

Att prata samtidskonst är alltid kul! Speciellt i främmande personkonstalationer, där nya tankar kan bubbla upp, luckras upp och beblandas. Varför inte ta tillfället i akt att gå med i Bonniers konsthalls konstcirkeln?

As We Speak heter den och kommer att träffas tre utsatta datum under våren. Alla nyfikna får anmäla sig och inga förkunskaper krävs. Priset är 300 kr och 160 för medlemmar.

/ LE. Julia

Wait for the moment we expose to expose

Jag fick förra veckan förmånen att gå på en föreläsning med Arik Levy, årets Guest of Honour på Möblmässan/ Stockholms Funiture Fair som då pågick. Denna man omtalas ofta som en gränsöverskridande kreatör som sammangjuter funktion, design, poesi och filosofi i till en ofta mycket konstnärlig slutprodukt. Med denna beskrivning i bakhuvudet hade mig föraningar om att möta en aning splittrad men intressant man, vilka kom att bekräftas med ett tillägg av personlighetsdrag som såväl innovativ och euforisk som egocentrisk och lynnig. En blandning av sött och salt helt enkelt.

Arik Levy

I likhet med mitt splittrade intryck av hans person så  hade jag svårt att skapa en uppfattning om hans verk/ designföremål/ allmänna skapande. Jag fick gång på gång påminna mig om att inte falla för hans charm och upphaussade namn, utan istället konkretisera en åsikt om det hans faktiskt gjort och därmed var känd för. Det gick sådär. Eller. Okej. Självklart är han BRA. Men personligen tycker jag att han är en aning förvisad till detta ingenmansland som design generellt ofta har svårt att ta sig ur; där saker förblir snyggt, stilfull och ofta nytänkande men saknar acceleration. Det finns inget det. Och om det gör det, så tröttnar man snabbt på det.

Med tanke på att han faktiskt är möbelmässans hedersgäst så har han även åstadkommit endel bra med. Givetvis. Men vem är han då?  Levy flyttade från Israel till Europa 1988 och är för tillfället bosatt i Paris. Han har företaget L design tillsammans med kompanjonen Pippo Lionni. Han innledde karriären med att vinna tävlingen the Seiko Epson Inc. competition, efter att ha pluggat konst i Schweiz. Han han numera gjort många projekt och samarbeten.

Spana in.

Motivering till hedersgäst.

/ LE. Julia

Inom musiken är det ju allmänt känt att det finns vissa melodier och harmonier som mer än andra går hem hos massorna, flera tusentals låtar är ju grundade på samma ackordföljder! Samma sak gäller med konsten då konstnärer genom alla tider har härmat föregående generationers uttryck, och ibland rent utav kopierat koncept och teman. Att kreativa människor ändå väljer att härma och efterlikna är ju däremot inte nödvändigtvis ett tecken på att idéerna håller på att ta slut, utan det kan ju bero på en så enkel sak som att redan existerande konstverk, låtar eller texter är så jäkla bra att man inte kan undgå att påverkas. Eller så fascineras man av tidigare uttryck och vill rota mer i dem.

Jag skulle tippa att Julie Rrap drar mer åt det sista alternativet. Hennes utställning Fleshed out från 2002 var i högsta grad en undersökande sådan, där hon valde fyra verk från 1800-talet för vidare granskning. Jag tycker att den här typen av verk är otroligt fascinerande, för det avslöjar så mycket om konstnärens drift att söka svar, utmana och omvärdera gamla ideal och idéer. Rraps verk påminner till viss del om Wafaa Bilal som jag skrev om i höstas, vilket precis illustrerar mitt resonemang. Jag skriver  inte om om Rrap för att mina idéer är slut och jag måste återanvända en från i höstas. Förhoppningsvis i varje fall.

/Frida

Många anser att modern konst är obegriplig och frustrerande, vilket ur en positiv synvinkel kan omformuleras till öppen och tolkningsbar. Om vi jämför detta med konst i  litterär form så har den aldrig riktigt talat klarspråk. Poesi som tydligt förklarar syfte och budskap kallas innehållsförteckning, likväl som innehållsförteckning ibland går under benämningen poesi. Allt beror på vilket sammanhang det sätts i och hur det förmedlas.

På samma sätt som att en innehållsförteckning kan vara poesi (och tvärt om) så kan twitter vara poesi, poesi vara konst OCH twitter vara konst. Jo. Ett exempel på detta är konstnären Fia Backström som nu i dagarna har en utställning i New York av twitterinlägg. Hon har dock förflyttat orden ut från dataskärmen och beklär istället väggarna med dess såväl dess estetik som dess intellektualitet, mystik, allmänna nonsensprat… Det är en smaksak.

Personligen tänker jag fint. Vad tänker du?

Jag läste den här intervjun.

/ LE. Julia

/Frida

Det börjar klockan 17 med en introduktion av Paolo Grossi, Kulturattaché och direktör för Italienska kulturinstitutet. Detta följs av ett samtal mellan Lorella Scacco och Bonniers Konsthalls chef Sara Arrhenius. Detta följs av mingel och screening  av filmer i Northwave.

/ LE. Julia

Kristoffer Lindfors arbetar konceptuellt med bland annat presentationen av såväl smärtsamma som triviala händelser i livet. I Lindfors verk är det ofta den egna kroppen eller objektets utifrån betraktelse av sig själv och den egna kroppen som är det centrala. Likt som i en spegel som betraktar sig själv sker förändringen, transformeringen där originalet blir en förvriden kopia.

I utställningen visas bland annat verket ”Identitetshandling K.L”, där Lindfors fingertoppar tatuerats (scarification) med initialerna K.L inför ett pass där fingeravtryck är obligatoriskt. Ett mycket direkt sätt där konst möter auktoritetens identifiering. Verket byggs upp genom de material som finns i omgivningen och med den egna kroppen.

Verket ”Stilla liv” har samma utgångspunkt när det gäller att låta materialet bygga upp platsen och historien. I en serie av fyra bilder får vi se fyra olika stilleben som förklarar rummet som ett appendix. Kärnan blir de detaljer som återfinns i ett stilleben eller igenom konsthistoriens tydliga identifikationer, som exempel blomman som ofta symboliserar förgänglighet”. (www.niklasbelenius.com)

/Dorte Gottlieb Löfström