EPI = sant på Fotografiska

Jag slås av häpnad då mitt favoritbands musik fyller Fotografiskas första våning, ”I’ll Be Your Mirror” spelas och Nicos djupa tyska stämma dansar fram bland stillbilder ur EPI projektet. EPI, alltså Exploading Plastic Inevitable, var ett projekt Warhol pysslade med under slutet av 60-talet. Han hade uppmärksammat bandet Velvet Underground som fick spela på en scen upplyst av fladdrande spotlights i olika färger, projektioner av psykedeliska mönster och filmer han filmat. Filmerna bestod av långa sekvenser av skakig kameraförning, snabba in- och utzoomningar framförallt på Velvet, publiken och Gerard Malanga dansandes med sin piska, ”Inevitable whiplash in the dark”..
Spelningarna tillsammans med Warhol blev mycket omdiskuterade i New Yorks konstkretsar. De sades upplevas som en symbios av sadomasochism och nirvana tillsammans med den tunga musiken.
Ronald Nameth, filmskapare och fotograf, ackompanjerade Warhol och bandet på turné och filmade själv material som han sedan ställde ut. På fyra stora dukar som omringar åskådaren projiceras transcendentala sekvenser med färger, ljus, Malanga och Ingrid Superstar dansande till Velvet Undergrounds musik….
Hans verk är på ett sätt en länk i en dadaistisk kedja Warhol skapade då Velvet Underground på scen blir till Warhols konstprojekt, som i sin tur blir Nameths konstprojekt. Men medan Warhols projektionsinstallation började och tog slut på scen live under 60-talet har Nameths installation undvikit Warhols liveförgängliga aspekt och istället odödliggjort vad som var en fantastisk show och fört in den i vårt alldeles egna Fotografiska.
För en som aldrig fått uppleva EPI var detta en fantastisk installation. Synd bara att Fotografiska bara spelade 3 låtar på repeat.

/Valentina B.

Kalendarium vecka 45

Tisdag 9/11

Den för konstvärlden smått legendariske konstvetaren T. J. Clark ger en öppen föreläsning på Södertörns Högskola i sundbyberg. Han kommer under två timmar tala om skapandeprocessen av Picassos Guernica, och dessutom om manliga respektive kvinnliga roller under tiden för målningens uppkomst. Jag tror detta blir sevärt. Klicka här för mer information!

Onsdag 10/11

Leta upp Finlandsinstitutet och kolla in vernissaget med Petra Lindholms vernissage med utställningen All is One. Här experimenteras med film och ljud, två filmer spelas upp på samma gång – med gemensamt ljudspår. Reslutatet vet jag inte hur det blir, men det låter intressant.

Torsdag 11/11

På hotel Clarion i Skanstull är det Spoken Word igen, liksom alltid anordnat av Spoken Word Sverige. Mellan klockan 20 – 21.30.

Fredag 12/11

Dra ut till pittoreska Waldermarsudde och kolla in dalkullor och badande kvinnor av Anders Zorn. Han är en klassiker som jag tycker bör ses, och därtill en av mina favoriter. Gå efter utställningen till cafét och ta en klassisk efter-konstutställning-fika i ombonad miljö.

Lördag 13/11

Klockan 14 visar Moderna Museet filmen Tout va bien av Jean-Luc Godard från 1972 på biografen på Moderna. Entrén är fri.

Söndag 14/11

Om du händelsevis råkar befinna dig i Paris, sväng då förbi Centre Pompidou och kolla in utställningen med Gabriel Orozco, som förövrigt är aktuell i Stockholm i utställningen Thrice upon a time på Magasin 3.

Måndag 15/11

Fixa en bra bok och läs den. Aniara av Harry Martinson till exempel.

 

 

Annorlunda fynd i filmhistoriens dammiga arkiv

Innan filmproduktionsprocessen fått sin officiella form och bestämda produktionsroller etablerats var det vanligt att filmer skapades av en grupp människor där arbetsuppgifterna smälte samman. Vad var och en gjorde var oklart och detta inbegriper upphovsmannen, vilket betyder att vi idag har många filmer, så kallade ”orphans”, där upphovsmannen är okänd. Dessa filmer är alltså utan upphovsmakare, ibland på grund av att upphovsmakaren själv valt att överge filmen och klippa sina kopplingar till den. Dessa filmer är oändligt många och i sin brist på kontext ligger de arkiverade i en stor bunt avskilda ifrån filmvetarstudier eftersom arbetet att rota bland dessa filmer, och dessutom restaurera filmrullarna som nu är i väldigt dåligt skick , är alldeles för påtagligt.

Dock har det blomstrat upp ett intresse för dessa filmer bland filmskapare, historiker, samlare och filmvetare som uppmärksammar utvalda orphanfilmer för att visa upp dem på en filmfestival som anordnats sedan 1999 i  New York, Orphan Film Symposium. Dessa filmer uppmärksammas i mån av bl. a.  avant garde-egenskaper och historiekontextuellt intresse (exempelvis filmer som blivit censurerade under kristider och lämnats att samla damm i arkiv till någon hittar dem). Filmerna restaureras och visas på festivalen och sedan arkiveras dem om. Det finns flertal organisationer som arbetar för bevarandet och restaureringen av gammal film, samt digitalisering i viss mån, då mediets utveckling går mot digitalisering och förnyelse. Vissa av dessa filmer som visats på festivalen har samdigitaliserats och samlats, till vår stora glädje, på hemsidan The Orphenage: a home for orphan films där man kan klicka sig fram och förundras över dessa övergivna verk varav vissa inte visats för någon på över ett halvt sekel. Klicka på titlarna där det står VIEW och fundera över filmernas kontexter, varför skapades dem – vilken publik såg dem – vilka tyckte om dem?

Här följer ännu ett exempel som visades på en föreläsning idag, en fransk film skapad av Pathé 1907, bara för att visa hur utflippade de kan vara och hur svåra de är att sätta in i fack.

Valentina B.

Act da fool

Harmony Korine har gjort en kortfilm, ”Act da fool”, som ska marknadsföra Proenza Schoulers senaste kollektion och på samma gång vara en liten berättelse. Jag gillar att modeskapare utvidgar synen på hur man visar upp kläderna. Det är något som behövs i den stundtals så kontroversiella branschen. Skulle vara skönt ifall någon vågade ta ut svängarna ännu mer, tänker jag. Men kanske är det så att kläderna och stilarna och trenderna som förändras allt fortare behöver en stadig plattform att visas upp på, med den klassiska catwalken som inte förändras nämnbart. Vad tror ni? Här är filmen i alla fall, plus ett klipp där Proenza Schoulers designers Jack McCollough och Lazaro Hernandez pratar om varför filmen gjordes.

 

/Dorte Gottlieb Löfström

 

Videokonst

En intressant kortfilm av David Firth gjord genom sammanställda stillbilder (stop motion animation) på mardrömslika  lerdockor. Påminner lite om David Lynchs tidiga videokonst med mindre abstrakt aspekt och Jan Svankmajers kärlek för stillbilder och lerfigurer.

På hemsidan Fat Pie finns fler av hans animationer.

Valentina B.

Liten eld i höstrusket

Sega höstdagar är kanonis för cyberspacespatserande på Youtube. Jag kom över den här snubben som har ett intressant koncept av personligt performance, om man kan kalla det så. Han framträder för personer som sitter på hemsidan Chat Roulette, där man klickar sig fram för att webcamma med främlingar runt om i världen, och skriver en personlig låt om personen i en våg av improvisation. Se klippet, det är ju lite kul. Samtidigt tändes en liten eld i mitt bröst i mitt förhållande till chattsidor, jag har alltid tänkt att de  har en sorgsen ton över sig, ensamma människor som letar efter någon form av kontakt på nätet som agerar kommunikatör. Den här snubben lättade lite på trycket kan man säga, och fick folk att le. Det gjorde min dag.

Valentina B.