Stick-graffiti

http://stickkontakt.blogspot.com/

 

 

Oscar?

Jag har ett litet tillägg angående Banksy igen. Jag läste nämligen att Banksy kan nomineras till en Oscar för filmen Exit Through the Gift Shop, som även fått det brittiska priset Griersons award.

/LE. Julia

Mer graffiti…

Det har blivit ett par inlägg om graffiti redan, men jag blev ändå inspirerad att bidra med vad jag anser vara den mest fantastiska graffitin jag sett, se klippet, det är enastååående!

Mer finns på hemsidan http//:www.blublu.org

/Valentina B.

Översedda Sverigeattribut i vardagen

Har ni tänkt på alla detaljer som finns i en storstad som inte kallas arkitektur, som inte reflekteras över och som fått en specifik design? En rent funktionell design, men ändå? Det finns en viss känsla i att ta sig några sekunder att begrunda en lyktstolpe, en papperskorg eller ett cykelställ. En grind kan vara överdrift, då dessa kan ha viss tanke bakom designen om de tillhör ett större projekt så som ett slott exempelvis, men en telefonstolpe å andra sidan? Dessa tycker jag mig ofta se på skivomslag eller andra slags konstverk. En simpel design, ett kors i trä oftast med spretiga vajar kors och tvärs över himlen, som kanske får symbolisera vår moderna tid av kommunikation eller en romantisk bild av kontrasten som uppstår mellan industri och natur? Tänk er en rad telefonstolpar mitt på en äng i solnedgången, den svarta silhuetten mot den rosa himlen, och en svag vind som får ängsblomster att dansa en lätt vals…

I andra sammanhang, som i Skogskyrkogården till exempel, är det intressant att tänka på hur till och med dessa detaljer, som ofta överses, är till minsta detalj uttänkta att ha sin del i helheten. Lyktstolparna här är som inga andra i Stockholmstrakten utan istället helt anpassade till 40-talsstilen som Asplund givit marken som blivit till sista viloplats för otaliga. Nästan som någon form av klockblomma slokar lamporna ner mot de asfalterade stigarna som leder mot minneslunden.

Dessa objekt, och många andra som jag uteslutit, skapar vår vardag. Vi ser de varje dag trots att vi inte lägger mycket märke till dem, men de formar vad vi upplever vara vår vardag här i Sverige. En design lagom nedtonad i neutrala färgskalor och lika signifikanta för Svenskt varumärke som IKEA.  Åker man till andra delar av Sverige kan man känna igen likadana trottoarer, övergångsställen, cykelställ, gungor och askfat. Åker vi utomlands är det avsaknaden av dessa små Sverigeattribut som inger en känsla av att vi befinner oss i ett främmande land. Såklart finns det otaliga andra faktorer som gör ett land främmande, men dessa attribut är viktiga tror jag. Våra vardagsupplevelser kretsar kring dessa föremål, vi ser dem vart vi än går och de finns i våra bakhuvuden. I Sverige har vi inte gjort dessa objekt till varumärken för vårt land. Till skillnad från Tyskland exempelvis, vars ”gröna gubbe” vid övergångsställen blivit till en välkänd maskot. Vi lägger inte vikt på dessa objekt utan går istället förbi, utan att ägna en tanke  på våra gröna papperskorgar eller återvinningsstationer. De står i ur och skur och tar emot vårt skräp, står som mise- en scène för alla våra filmer och skapar vår bild av Sverige, utan att tillägnas en enda tanke.  Så min uppmaning till er är: tänk på dem någon gång, för de har också blivit designade någon gång.

/Valentina B.

Det sitter på väggarna

Jag säger Street art och namnet Banksy följer lik ett eko i omvänd färdriktning med stegrande efterklang. Mannen som både satte gatukonsten såväl på väggarna, som på agendan, har på sätt och vis utvecklats till ett fenomen. Denna uppmärksamhet som han för all del fötjänar. Dock är jag inte säker på om han hyllas för rätt saker… Vad som fascinerar mig mest är att han lyckats få så mycket mer uppmärksamhet än hans fortfarande verksamma föregångare, Blek Le Rat. Parisaren som under tiden då Banksy satt i skolbänken redan härjade på Paris gator. Två män; ett original och en imitatör, en idol och hans fan eller två likasinnade själar fristående varandra?

För att börja i nutid:  Banksy. Någon gång mellan 1992 och 1994 började mannen bakom pseudonymen med att fylla gatorna i Bristol, England. Till en början använde han sig inte av stenciler, eller scabloner, för att skapa hans bilder. Det sägs att han insåg att det tog alldeles för lång tid en natt då han låg gömd under en lastbil för att inte bli upptäckt av polisen och bytte därefter abrupt arbetssätt till det smidigare.  Under Banksys verksamma år har han skapat sig rollen som den sammankopplande länken mellan graffiti och ”riktig konst”, menar vissa. Andra hävdar att han inte är något annat än en vandalisatör eller klotterfinsmakare. Trots detta så har  har denna illuster blivit en direktkoppling till ämnet. Oavsett vad hans publik säger,s å behandlar han till största del samhällsproblem och belyser dem i nytt sammanhang.

Efter hans biologiska födsel gick han under namnet Xavier Prou. Efter hans konstnärliga födelse så blev han Blek le Rat. Därefter grundades genren Street Art. Möjligen aningen kortfattat, dock tillräckligt. Historien började i New York 1972 då Blek le Rat för första gången såg graffiti. Nio år senare, med inspirationen från den klara färgsättningen och med bakgrund av studier på École des Beaux-Arts i bestämde sig parisaren att skapa eget. Året är alltså 1981 (Banksy var då ungefär sex, sju år), månaden är oktober och le Rat intar det urbana landskapet med sprayburken i handen. Precis som Bansky sedan kom att göra så övergick han till färdiga stenciler, istället för att skapa på ”fri hand”, vilket sedan på 90-talet byttes ut till färdiga posters. Ett av hans första verk var en svart råtta, vilket även kan kopplas till hans artistnamn. Frågan varför han valde en råtta kan likväl besvaras med att ”rat” ett anagram till ”art”, som med citatet:

”I chose rats as a symbol of the urban enviroment, and also of the invasion and profusion of those animals that populate our cities and provoke fear in us.”

Av alla de stenciler som Blek har skapat så har nästan alla en historia och ett budskap att förmedla. Hans första verklighetsskapliga karaktär är en av dem. Den föreställer en gammal irländsk man, vilket även är dess namn, som visade civil kurage under en konflikt mellan pistolriktande poliser och stenkastande barn. En annan är ”Woman from Bangladesh” som är en symbol för den rådande svälten runt om i världen.  Världsomfattande frågor som orättvisa och krig är vanliga teman hos Blek, där ”Russian Solider” är ett exempel.

SÅ. Kan vi sammanfatta detta som Blek le Rat →Banksy→Gatukonst? Huruvida rak denna kedja är kan självklart diskuteras. Personligen anser jag att Banksy inte är något annat än en imitatör, vars verk redan skapats av Blek. Samtidigt som han har denna roll som klingar aningen illa i våra öron, så kan jag inte förneka hans aktualiserande egenskaper. Han må inte varit först, men lär vara sist kvar i våra minnen när vi i framtiden nämner gutukonst.

Då vi i dagsläget kan finna Street art av alla dess former lite här och var vi vänder oss, så uppenbarar sig diskussionen om vem som ska få äran för genrens framfart ganska barnslig. Det här är bara två gatukonstnärer med en typ av teknik. Det har eventuellt funnits fler och det kommer med all säkerhet att tillkomma ännu fler.

Läsa mer

/ LE. Julia

Förekommande kontroversiellt

(klicka på bilden så kommer du till källan)

Street Art, eller Gatukonst, en av samhällets heta potatisar. Den kan vara förförande vacker, humoristisk, samhällskritisk, intetsägande, uppgivet nattsvart eller helt enkelt fruktansvärt fult. Gatukonsten är smart, den äger sin miljö, lever i djup symbios med sin omgivning och kontext, och använder sig av omkringliggande medel för uttryck som finns i din stad, i ditt kvarter och på din gata. Gatukonst behöver inte ha en vit, stram gallerivägg för att komma till sin rätt och den behöver inte en spalt i DN kultur för en recension, utan den lever bland oss människor, den kommer ifrån oss och den riktar sig till oss.

Varför är då en sån folklig rörelse så hatad, spottad på och motarbetad? Varför spenderar SL i Stockholm 200 miljoner kronor om året på klottersanering i tunnelbanan? Svaren på frågorna är enkla. Graffiti, klotter, väggmålningar, grafittistickning (enda benämningen på företeelsen som jag känner till) och installationer osv., är alla definierade som skadegörelse, så länge de är tillverkade och placerade olagligt. Street Art är per definition olagligt så länge du inte frågat gatans ägare om lov.

Samtidigt finns det en enorm kultur kring gatukonsten, en kultur som grundar sig i den enskilde människans rätt till att uttrycka sig och att använda sig av sin omkringliggande miljö som ett medel för uttryck. Vissa kallar det demokrati, medan andra kallar det anarki. Stockholm stad har ett totalförbud mot all typ av gatukonst, medan exempelvis Helsingfors har infört så kallade ”klotterplank” där man fritt ska kunna sprida sitt budskap.

Jag tror inte att ett klotterplank löser detta dilemma. En konstform som sedan antiken levt under dödshot kommer inte att sluta bryta samhällets regler endast på grund av en tillfällig amnesti.  Inte heller tror jag att total restriktion hindrar gatukonstkulturen att leva vidare och utvecklas. Se bara vart vi står idag. En kultur är organisk, levande och anpassningsbar. Katakomberna i Rom och i dagarna aktuella Aung San Suu Kyi kan styrka detta.

Att kalla Stockholm stads klotterpolicy för censur är att överdriva, då handlingar som utförs av gatukonstnärer i många fall rent ut sagt är olagliga. Att däremot inte bejaka och visa upp gatukonst, är rent dumhet och ignorans, men däremellan någonstans finns en gråzon som helt klart behöver uppmärksamhet.

/Frida

Vardagliga temaveckor

Hejsan alla rara läsare!

Efter mode-versus-konst-veckan kände vi att temaveckor är något vi vill fortsätta med, det öppnar nya vyer och leder oss bort från invanda mönster. Det helt enkelt väldigt trevligt, och det känns kreativ och intressant att få götta ner sig i ett och samma tema under en längre period!

Vi kommer här på Lavaland KONST att ha två temaveckor, från och med idag, på temat vardagskonst. Vi ska försöka utreda vad vardagskonst kan vara, vad det inte är, hur man kan öppna sina ögon för den och uppskatta den. Ingen av oss vet hur dessa två veckor kommer att sluta, men som den gode gamle Caesar skulle sagt, Alea iacta est.

/Redaktionen

En liten liten pusselbit av åsikter

På Fotografiskas utställning ”Fashion”, som är en resa genom modehistorien, tilltalar de gamla bilderna mig väldigt mycket. Kanske för att de är så rena och skarpa i sin form, eleganta i sin skönhet och allmänt accepterade som självklara modefotografier. Ja, de är helt enkelt äkta överlevare, eftersom de är så klassiska och utstrålar less is more.

Ett känt foto av Irving Penn

Det betyder i och för sig inte att jag är utled på dagens utflippade, färgstarka modereportage. De är konstnärliga och bra på ett annat sätt, vissa av dem. Men ibland tröttnar man nästan redan innan man kollat ordentligt på fotot. Överarbete, kanske det beror på. Plastig opersonlighet eller bilder som blivit som ett alldeles för överdådigt julbord. FÖR mycket.

Det är ett pussel

Konstverket ”My nurse” av Meret Oppenheim

Jag är en liten liten pusselbit i modebranschens (och konstbranschens) stora jättepussel som kanske ingen kan lägga klart. Jag tänker mig att alla som någon gång valt kläder efter vad folk ska tänka på stan när de ser en, är en del av pusslet. Som när man valt motiv och färger till en målning efter hur man vill att folk ska reagera på utställningen.

Att tycka om mode på det sätt jag gör, är väl som de flestas, även om jag under vissa perioder får en överdriven förtjusning för snygga modebilder och mumsiga modetidningsomslag. Kläder är lite av ett statement, olika laddat beroende på sammanhang. Att shoppa kläder kan vara kul om man orkar och har råd, vilket man inte har. Att titta på kläder i ett välgjort modereportage kan vara en himmelsk upplevelse. Åh, denna lyx, denna flärd, denna rikedom! Bilderna är som fluffiga gräddbakelser, som stora schäslonger i sammet att sjunka in i hur länge som helst. Fast somnar gör man aldrig utan man dagdrömmer om färgerna och tygerna som veckar sig och modellen som är i precis den situation man skulle vilja vara i. Att tänka sig in i bilderna, in i klädernas mjuka och hårda lager av material…Jag pratar nu om VÄLGJORDA reportage, de man kan hitta då man bläddrat förbi de ¾:e-delarna reklam i en Vogue tillexempel. Det finns, tyvärr, rätt mycket skräp också fast om man rotar i containern kan man förstås hitta en del som tilltalar och lockar.

Modereportage görs i mängder, tyvärr, tycker jag, är de ofta alltför lika. Värst är när de hamnar i beige-rosa-träsket. Då det är populärt med det där lite ”nakna”, sirliga modet med hudnära toner. Då blir allt likadant verkar det som. Varför?

Det som intresserar mig mest är nog hur folk klär sig i vardagen respektive hur de piffar upp sig till fest, hur folk är kreativa med sina kläder, hur mode visats genom tiderna (Fotografiskas utställning är återigen, ett hett tips för en schysst överblick) och allt det där som kretsar kring mode idag och i historien. Mycket för att mode är konst, fast i en alldeles egen form, på egna villkor. Glamouren och värderingarna och känslan av plaggen mot kroppen och skuggan på gatustenarna som ser ut som ett fantasidjur för att siluetten av byxan och tröjan fick en så expressionistisk form. Köplusten kommer förstås till den med.

Detta blev en lång reflektion som kanske inte riktigt går att sammanfatta på något bra sätt. Men mode är i alla fall intressant, spännande och alltid, alltid aktuellt med tanke på alla dessa modeveckor som anordnas i Stockholm och över hela världen jämt och ständigt.

Återkommer!

/Dorte Gottlieb Löfström

Modevecka på LAVALAND konst!

I likhet till den missförstådda tonåringen, så har begreppet mode hamnat lite på snedden. Vi finner idag ett hav av ”dagens outfit”, fashionst-kåta modebloggare och REA-priser, vilka bidrar till en aningen enformig association till ämnet. Modebranschen har urartat till en monotom, uppmärksamhetssökande högre makt, med nästintill religiös koppling. Eller är det så att vi endast beaktar en liten del av ämnet?

Tänk om vi faktiskt låter oss influeras av detta kommersiella fenomen lite för lite. Borde vi gå in mer på djupet bakom modereklamerna – om det nu finns något djup?

Vi på Lavaland konst tror att det har legat en förblindad trend för modets dimensioner som nu verkar vara på väg bort, åtminstone byta skepnad. Denna vecka kommer vi därför att ha en temavecka med Mode Vs Konst som rubrik. Vi har som mål att gräva djupare i denna snåriga djungel och belysa det vi känner har hamnat i skymundan.

Har modefotograferna en tanke bakom reklambilderna? Finns det modebloggare och modebloggare? Kan människor vara konstverk?Är det samma sak att avbilda nakenhet i måleri som fotografi? Detta och mycket mer!

Vi i redaktionen välkomnar till en fashionabel vecka med ett modeinriktat kalendarium!

/Redaktionen

__________________________________________________________

Tisdag - Utställning

Galleri Hantverk har en utställning med Andreas Möllers handvävda textil.

Onsdag - Historik

Besök utställningen Modemakt- 300 år av kläder på Nordiska museet.

Och när du kommer hem kan du läsa en intervju med Sophie von Olfers om mode och fotografering under 90-talet!

Torsdag – Skapa

Kom till Lava och skapa ditt eget mode i verkstaden. Öppet mellan kl. 14-19.

Fredag – samtal

Ha en intellektuell utekväll och prata med främlingar om sambandet mellan konst och mode. Välj något/några av inläggen som kommer upp på Lavaland Konst under veckan och ha de som utgångspunkt. Berätta vad ni kommer fram till! Plats: valfri, men Strand lovar bra stämning vilket alltid är en bra början.

Lördag - Fynda

Hitta gamalt mode! Kom till Swop Art och byt kläder. Antingen gratis, eller lite finare saker för en tjuga!

Organisationen Dress on Dress off arrangerar även klädbytardagar. Deras senaste event var i söndags, så gå in på deras hemsida och kolla in deras tidigare event, samt bejaka deras nästa tillställningen. Du finner dem även på Facebook!

Söndag - repris

Gå på Fotografiskas utställning Fashion igen, om du redan sett den. Du ser alltid något nytt andra gången!

Måndag – boktips

Ta del av Irving Penns tankar i boken ”A Notebook at Random”. Denna namnkunniga fotograf som varit mycket framgångsrik inom modefotografering.

/ LE. Julia