Kategoriarkiv: Performance

Konstens födelsedag?

ART’S BIRTHDAY PARTY

Enligt den amerikanske fluxus-konstnären Robert Filliou föddes konsten för över en miljon år sedan när någon tappade en svamp i en hink med vatten. Det skulle ha skett den 17 januari och därför utnämnde Filliou den 17 januari till Konstens födelsedag. /Sveriges Radio P2

Lite tveksam är jag till namnet på detta galej som arrangeras på Södra Teatern den 17 januari, men efter att ha kollat in spelschemat för kvällen så tror jag nog det kan vara värt ett besök! Det vankas elektronisk musik från olika håll samt någon form av ljudkonst. Det är tydligen fri entré och kalaset börjar 19.00 och slutar 02.00. Om du råkar ha tvättid just den kvällen så är det nemas problemas, för P2 sänder live från Södra Teatern mellan 21.00 och 24.00.

/Frida.

Kusligt

Jag tittade på kulturnyheterna nu ikväll där de i ett inslag berättade om konstnären Wafaa Bilal som för sex dagar sedan startade konstprojektet 3 rd I där han har opererat in en kamera på baksidan av huvudet. Under inslaget visades några bilder på honom men kameran sittande i huvudet, och det hela såg så absurt märkligt ut så jag var bara tvungen att kolla upp mer om det här.

När jag lyckades hitta hans hemsida visade det sig att den här mannen är en riktigt intressant konstnär, han har bland annat gjort en vidareutveckling på Édouard Manets A bar at the Folies Bergère, där han digitaliserat verket, och satt dit en rörlig kvinna bakom baren som detta mysteriska verk avbildar. Dessutom är tavlan (filmen?) interaktiv och tar in förbipasserande tittare i bilden (filmen?). Svårförståeligt, men kolla in verket i sin helhet på hans hemsida så fattar man!

Och den där kameran förresten, det tredje ögat, den ska sitta fast i hans huvud under ett år, och konstant skicka bilder till  Museum of Modern Arab Art i Qatars hemsida. Creepy.

/Frida

En performance

När jag kliver in för dörrarna på Bonniers Konsthall får jag en kölapp i handen. Det står nummer 42 på den, och strax ska det visa sig att numret är högt, då det nummer som just nu står utmärkt på skylten högt uppe på väggen visar 6. Väntan. Jag och min vän trevar oss fram i halvmörkret, möter några sökande blickar från människor i rummet och finner till slut en plats att sitta på. En hård fönsterkarm. Men de väl utplacerade stearinljusen runt omkring i foajén lyser upp och atmosfären är lugn och trygg. Fylld av spänd förväntan och en samling människor som knappt kan se varandra i ögonen, men som alla ska dela samma upplevelse. Vad kommer att hända?

Jag tittar på min kölapp, söker efter svar på frågan, och där står några rader. Mörkret gör det svårt att läsa men men till sluta kan jag urskilja de spegelvända och ibland uppochner-skrivna bokstäverna.

performance manual:

1. tag beslutet att komma hit, åk hit

2. titta i titthålet på fasaden

3. gå in i entrén

Bonniers konsthall är verklighet gjord till fiktion

4. tag emot manualen

du läser mig nu

5. vänta

tomhet, ovisshet, tråkigt? är det värt det?

6. kom in till mig

jag är fiktion gjord till verklighet

7. gå fram till mig, ta av dig skorna när du står vid kanten av den liggande målningen

8. gå upp på målningen, till mig

jag är din spegel

9. följ mig

jag visar dig vad du ska göra

10. åk hem

11. tänd ett ljus

12. bränn det här pappret med lågan

13. släng askbitarna

Snöfrid,

Treriksröset, 2010 10 10

Jag gör som står i manualen. Jag väntar. En halvtimme blir en timme och sedan en och en halv timme. Men tiden flyger förbi, jag har inte bråttom.

Mitt nummer står plötsligt på skärmen och jag skyndar mig, blir vägledd av fler stearinljus, vänligt pekande händer och sedan välkomnande gester. Från en docka. Snöfrid. Hon rör sig mekaniskt och styltigt, men är ändå någon. Bjuder på tårta och sedan är allt plötsligt förbi. Och jag sitter än igen i det dunkla, numera nästan tomma rummet med min tårtbit. Den är god.

/Frida