i kvadrat

Då och då får man upp ögonen för något man tycker extra mycket om. Häromveckan satt jag och bläddrade i någon kulturtidning som jag hittat och råkade se ett reportage med en konstnär vid namn Yngve Rådberg. Jag kände inte igen namnet om jag ska vara ärlig men jag fick för mig att jag sett hans målningar förut, var någonstans vet jag inte, säkerligen bara i någon annan tidning och tyvärr inte i verkligheten.

Jag faller lätt för den här typen av förenklat formfasta och ändå realistiska måleri. Det är dessutom något spännande över de speciella situationer som han skildrat i målningarna. Jag tror att anledningen till att jag gillar målningarna är rätt enkel. Man tycker förmodligen om det ifall man som barn lekte med dockskåp eller någon gång varit beroende av att spela The Sims – det handlar om att titta på sig själv som människa, känna igen situationer, för en gångs skull se världen i rummet, sluten form, en låda. En inzoomning. Istället för att se den som överväldigande. Det som i det här fallet gör målningarna till något extra är också den lite skruvade stämningen. Jag sa innan att man kan känna igen sig i situationer men delvis stämmer inte detta. Man både förstår och undrar över vad sjutton som pågår i målningarna.

Yngve Rådbergs blogg: http://yngveradberg.blogspot.com/

/Dorte Gottlieb Löfström