Petra Lindholms videoverk ”To AnneMarie” på Galleri Magnus Karlsson är ett måste, det är som 100 målningar i ett, skira, sårbara, fyllda av rörelse och längtan. Något att bli riktigt ordentligt betagen av.
/Dorte Gottlieb Löfström
Petra Lindholms videoverk ”To AnneMarie” på Galleri Magnus Karlsson är ett måste, det är som 100 målningar i ett, skira, sårbara, fyllda av rörelse och längtan. Något att bli riktigt ordentligt betagen av.
/Dorte Gottlieb Löfström
Publicerat i Film, Konstnär, Ljud, Musik, Tips, Utställning
Märkt Dorte, Galleri, Galleri Magnus Karlsson, Konstfilm, Petra Lindholm, Utställning, video, videokonst
På filmfestivalen i höstas var en av de filmerna som gjorde störst intryck på oss en dokumentär som heter ”Songs from the Nickel”, av polskfödda regissören Alina Skrzeszewska. Hon var nyfiken på att göra en film om Los Angeles baksida, området ”The Nickel”, och flyttade därför till ett hotell i stadsdelen, där hon filmade sina upplevelser och de människor hon mötte. Eftersom vi ville veta mer om bakgrunden till filmen och arbetet kring den, mailade vi henne några frågor som vi publicerar här nedan.
Här kan ni också se trailern till ”Songs from the Nickel”.
” ”Downtown” (Los Angeles) - is a layered place where a lot of things are happening at the same time. There are film shoots, homeless people, architects, skaters, drugs, police, ambulances, old people, immigrants, crazy people, artists, yuppies, beautiful old buildings and all those people who are so difficult to classify, some of which I show in my movie. The fact that there are so many different things that don’t seem to go together, but are right on top of each other, is fascinating.”
– From interview with director Alina Skrzeszewska By Vera Brunner-Sung
Jag satt och läste till min tenta nu på måndag och hittade denna gamla film av Viking Eggeling, en pionjär inom den experimentella konstfilmen. Tragiskt nog uppmärksammades han knappt under sin samtid. Han kom under 10- och 20-talet i kontakt med både kubister och dadaister och skapade 1920 den här, Diagonalsymfonin. Den filmades inte förr ens 1923-24. Jag tycker den är helt fantastisk med ljud, men den producerades utan musiken, så om ni vill ha det rätta intrycket av den, stäng av det. Tanken med filmen var att hitta musikaliska rytmer endast genom sammanställandet av animerade bilder. Jag tycker helt klart han lyckas.
/Frida
”Raw Youth” en fotoutställning av Frida Salomonsson, öppnar den 15 januari i Lavagalleriet med vernissage kl 14-16. Precis som man av namnet kan gissa handlar den om att vara ung, ett ämne som ständigt behandlas, vilket jag skulle vilja säga är bra, trots olika utställningars skiftande kvalitet.
Det är ju ständigt aktuellt att försöka definiera vad en ungdom är och hur det är att vara ung i dagens samhälle! Det jag kan tänka mig är att denna konstnärinna faktiskt lyckats göra en träffsäker skildring, men för att vara helt säker måste man ju se det på riktigt, inte bara på dataskärmen. Frida Salomonsson vann tidningen Citys konsttävling 2010, med ett av sina foton. ”För ett ögonblick är man där, yngre, och förstår precis vad det handlar om” var motiveringen.
Ska bli spännande att se huruvida man håller med. Utställningen innehåller video och två fotografiska serier, som jag tycker verkar väldigt lovande efter att ha kikat lite här
/Dorte Gottlieb Löfström
Publicerat i Film, Fotografi, Konstnär, Tips, Utställning
Karl-Bertil Jonssons jul av Per Åhlin.
God Jul!
/Frida

Jag slås av häpnad då mitt favoritbands musik fyller Fotografiskas första våning, ”I’ll Be Your Mirror” spelas och Nicos djupa tyska stämma dansar fram bland stillbilder ur EPI projektet. EPI, alltså Exploading Plastic Inevitable, var ett projekt Warhol pysslade med under slutet av 60-talet. Han hade uppmärksammat bandet Velvet Underground som fick spela på en scen upplyst av fladdrande spotlights i olika färger, projektioner av psykedeliska mönster och filmer han filmat. Filmerna bestod av långa sekvenser av skakig kameraförning, snabba in- och utzoomningar framförallt på Velvet, publiken och Gerard Malanga dansandes med sin piska, ”Inevitable whiplash in the dark”..
Spelningarna tillsammans med Warhol blev mycket omdiskuterade i New Yorks konstkretsar. De sades upplevas som en symbios av sadomasochism och nirvana tillsammans med den tunga musiken.
Ronald Nameth, filmskapare och fotograf, ackompanjerade Warhol och bandet på turné och filmade själv material som han sedan ställde ut. På fyra stora dukar som omringar åskådaren projiceras transcendentala sekvenser med färger, ljus, Malanga och Ingrid Superstar dansande till Velvet Undergrounds musik….
Hans verk är på ett sätt en länk i en dadaistisk kedja Warhol skapade då Velvet Underground på scen blir till Warhols konstprojekt, som i sin tur blir Nameths konstprojekt. Men medan Warhols projektionsinstallation började och tog slut på scen live under 60-talet har Nameths installation undvikit Warhols liveförgängliga aspekt och istället odödliggjort vad som var en fantastisk show och fört in den i vårt alldeles egna Fotografiska.
För en som aldrig fått uppleva EPI var detta en fantastisk installation. Synd bara att Fotografiska bara spelade 3 låtar på repeat.
/Valentina B.
Publicerat i Film, Fotografi, Reflektioner, Tips, Utställning, YouTube
Märkt Andy Warhol, EPI, Richard Nameth, Valentina B, Velvet Underground
Vad ska man hitta på den här veckan då? Dags för ett nytt konstkalendarium, lite sent upplagt, men bättre sent än aldrig!
tisdag 7/12, Det var idag det
Hoppas du hittade på något kul. Själv tecknade jag kroki.
onsdag 8/12, Rötter
På galleri Pascale visas bland annat små skåp med bilder i intarsia på utsidan, gjorda av studenter på Carl Malmstensskolan. Både tekniskt skickliga och väldigt vackra, vilket inte bara är något jag säger, eftersom jag sett dem på en tidigare utställning och blev överraskad av finessen. Utställningen som heter ”Rötter – en utställning om trådar tillbaka” innehåller även annat hantverk och illustrationer.
På Galleri Pang Pang, på Skånegatan 81, öppnar en fotoutställning, med Peter Erikssons fotoserie ”Penumbra” (nästan skugga på latin). Det handlar om att själv skapa minnen i form av foton, för att desperat hålla fast i livets specifika ögonblick. Något som de flesta lär ha en relation till. Vernissage kl 17-20!
lördag 11/12, Kaffe, bulle och tavla
Ta en fika på valfritt café där konsten fått sitt utrymme. Välj något som låter passande från den här listan. Passa även på att kika på den här texten om huruvida kafékonst är en bra idé eller inte: http://www.pastan.nu/konst-museer/kafekonst-i-stockholm-1.907445
Vad tycker du själv? Rättså relevant för vardagskonst-temat vi precis hade.
”An Exhibition in a Package”, ett verk av Sara Ludvigsson, är en digital fil som innehåller alla nödvändiga komponenter i en utställning, skickat till galleriet för dem att packa upp, skriva ut och ställa ut med hjälp av deras resurser. Det huvudsakliga syftet med undersökningen är förutsättningarna för paketet i sig (i slutändan, dess verkan), vilket innehåller; en introduktion, inbjudan, instruktioner, pressmeddelande, e-postadresser och sex textbaserade beskrivande “exempel” av verk, att fungera som konstnärlig rekvisita i modellen”. (läs mer här)
Utställningen är öppen kl. 13 – 16 och visas under Liljeholmsbron.
måndag 13/12, luciamys
Förutom att se på luciatåg kan det ju passa att hyra en konstnärlig film. Hyr t.ex Metropia som är riktigt bra!
/Dorte Gottlieb Löfström
Publicerat i Film, Fotografi, Hantverk, Kalendarium, Konstnär, Tips, Utställning
Märkt dokumentär, Dorte, film, foto, Fotografi, Fotografiska, kafékonst, kalendarium

För några dagar sedan såg jag om Resan till melonia (Per Åhlin, 1989) och förtrollades av den magiska bildvärlden. Jag rekommenderar att se om den nu som äldre eller rent av se den för första gången om man inte redan gjort det. Fantastisk film och fantastiskt tecknad. Detaljrikedomen och karaktärernas personligheter i relation till sin fantastiska (eller förfärliga) miljö är wunderbaar. 
Rekommenderar även att bläddra i barnböcker, de är så sjukt laddade med fantasi och är mycket inspirerande nu när man är äldre. Sagovärldar med tecknade bilder, eller otecknade, så som Neil Gaimans historier (som verkligen rekommenderas), är något man inte stöter på tillräckligt ofta nu för tiden. I alla fall inte i kurslitteratur. Så när pluggandet blir för tungt, prova på att bläddra lite i barnböckerna på bibliotekets barnavdelning.

Valentina B.
Under många, långa mörka timmar de senaste tolv dagarna har jag befunnit mig inne i en varm och skön biosalong någonstans i Stockholm. Jag har försökt se så många filmer som möjligt under den här filmfestivalen, och det resulterade i bland annat följande lista över filmer som både överraskade och tillfredsställde. De är bra helt enkelt. 
Megaheavy
Klicka på bilderna för mer info!
/Frida

Jätteintressant seminarium som heter Female Directors! där bland annat regissörskerna Debra Granik (amerikansk regissörska för Winter’s Bone), Lucy Walker (Waste Land och Countdown to Zero), Åsa Blanck (Vikarien), Miao Wang (Beijing Taxi).
Fokus ligger på hur det är att vara kvinnlig regissör i en sådan mansdominerad bransch och ändå kunna forma sina filmer så som de själva vill.
När? Var? Hur? Söndag 21:a nov. Klarabiografen (alltså i kulturhuset). Fixa biljetter via länken nedan till hemsidan eller i kulturhuset.
Bilden på Lucy Walker är hämtad från filmfestivalens hemsida, här följer länker för vidare info: Female Directors!
/Valentina B.